Svar på svaren (?!)
Svar på svar på fråga ett av Malin:
Precis som Malin resonnerar och menar på att en del av handlingen är påhittad och det som faktiskt kanske stämmer är dramatiserat håller jag med om. En bok som hade beskrivit hennes barndom och alla steg hon hade tagit hade blivit än en ännu tråkigare bok, ja den här boken var inte rolig. Det hände inte speciellt mycket och för att beskriva det med bilspråk var det en rivstart på ettans växel och sedan kom handlingen och spänningen aldrig till högre än tvåans växel. Säkerligen finns det en och annan handling som är direkt tagen ur författarens egen barndom fast med andra namn för barnen och andra saker som sades. Ett exempel är när Soroush, Shervin och Alex sitter ute på en gård och berättar rykten kors och tvärs. Gården är noga utvald, inga föräldrar eller bekanta ser ut över gården vilket gör det bra till deras "eget" revir. Av personliga erfarenheter utnyttjar utländska barn gårdarna som finns vid bostadsområdena. Det beror nog på flera faktorer; föräldrarna tillåter helt enkelt inte att kompisar följer med upp. Barnen själva kanske skäms för inredningen eller ännu värre för föräldrarna. Utomhus är de mer fria och inte under samma uppsikt. Ute på gården kan även ett större gäng samlas och umgås.
Farfar Bertil tycker jag inte accepterar Bahar utan det är istället Bahar som måste acceptera gliringarna som Markus farfar Bertil vräker ur sig. Han är inte smidig och tänka innan han pratar händer inte en enda gång. Han har sina förutfattade meningar om invandrare. Punkt. Den bilden vägrar han att släppa även om den inte stämmer med hur verkligheten ser ut. Överlag tror jag den äldre generationen har svårare för invandrare än yngre. Det beror inte främst på invandrarna själva eller deras handlingar. Äldre har svårare att ta till sig nya saker, det spelar ingen roll vad det är. Mataffär som byter namn eller folkgrupp som flyttar in i landet. "Det har alltid fungerat så här, varför ska vi ändra det nu?"
Svar på svar på fråga 2:
Malin har helt rätt i sina åsikter om att utanförskapet alltid finns där, bland kompisar, arbetskollegor eller folkgrupper. För invandrare blir vi och dom så mycket större. Det är inte kompisgäng på fem personer som stöter ut fem andra. Det handlar om ett samhälle, svenska staten och folket i landet som stöter ut en hel folkgrupp. Självklart är det överdrivet förklarat men trycket blir större desto fler som väljer att gå emot, eller åtminstone som man känner själv inte "accepterar" en. Samtidigt blir det ett naturligt vi och dom eftersom vi inte har samma grundvärderingar och fungerar inte alltid på samm sätt. Senare i boken säger Bahars pappa något, Amir, som får mig till en tankeställare. "Om man som invandrare ser sig som svensk förnekar man sitt ursprung". Det är en hårfin balansgång med att se sig som "svensk" eller "invandrare". För att uttrycka det svenskt med en omöjlighet att översätta det till vilket annat språk som helst tror jag det behöver vara lagom. Lite av varje.
Malin tar även upp segregationsområden och förklarar att invandrare som precis kommer till Sverige placeras ut i segregerade områden. Det stämmer. Vad finns det för lösning på problemet? För det är ett problem. Det blir ett tydligt vi och dom redan från starten och första intrycket är alltid svårt att vända till det motsatta. Politikerna kan inte placera ut nya invandrare i centrala stan eller dyra bostadsområden för det skulle kosta staten en förmögenhet. Menar jag då att svenskar bara bor i centrala stan och dyra bostadsområden? Självklart inte! Jag tror politikerna försöker så gott de kan med att placera ut nya invandrare på ett jämnt fördelat område mellan svenska efternamn och utländska efternamn. Situationen tar oss tillbaka till ruta ett. Fördomar och förutfattade meningar. Svenskarna som bor tillsammans med invandrare i dessa områden där "nya" invandrare flyttar in väljer att flytta till ett mer "svenskt" område. Flyttningarna leder till segregationen. Det kanske inte anses fint att bo med människor som inte ens behärskar det svenska språket? Tänk om! Kunde vi det svenska språket när vi föddes? Knappast. Invandring är en synonym för pånyttfödelse. Man ska lära sig att behärska språket, förstå alla människor, skaffa sig en utbildning och till slut få ett jobb.
Precis som Malin resonnerar och menar på att en del av handlingen är påhittad och det som faktiskt kanske stämmer är dramatiserat håller jag med om. En bok som hade beskrivit hennes barndom och alla steg hon hade tagit hade blivit än en ännu tråkigare bok, ja den här boken var inte rolig. Det hände inte speciellt mycket och för att beskriva det med bilspråk var det en rivstart på ettans växel och sedan kom handlingen och spänningen aldrig till högre än tvåans växel. Säkerligen finns det en och annan handling som är direkt tagen ur författarens egen barndom fast med andra namn för barnen och andra saker som sades. Ett exempel är när Soroush, Shervin och Alex sitter ute på en gård och berättar rykten kors och tvärs. Gården är noga utvald, inga föräldrar eller bekanta ser ut över gården vilket gör det bra till deras "eget" revir. Av personliga erfarenheter utnyttjar utländska barn gårdarna som finns vid bostadsområdena. Det beror nog på flera faktorer; föräldrarna tillåter helt enkelt inte att kompisar följer med upp. Barnen själva kanske skäms för inredningen eller ännu värre för föräldrarna. Utomhus är de mer fria och inte under samma uppsikt. Ute på gården kan även ett större gäng samlas och umgås.
Farfar Bertil tycker jag inte accepterar Bahar utan det är istället Bahar som måste acceptera gliringarna som Markus farfar Bertil vräker ur sig. Han är inte smidig och tänka innan han pratar händer inte en enda gång. Han har sina förutfattade meningar om invandrare. Punkt. Den bilden vägrar han att släppa även om den inte stämmer med hur verkligheten ser ut. Överlag tror jag den äldre generationen har svårare för invandrare än yngre. Det beror inte främst på invandrarna själva eller deras handlingar. Äldre har svårare att ta till sig nya saker, det spelar ingen roll vad det är. Mataffär som byter namn eller folkgrupp som flyttar in i landet. "Det har alltid fungerat så här, varför ska vi ändra det nu?"
Svar på svar på fråga 2:
Malin har helt rätt i sina åsikter om att utanförskapet alltid finns där, bland kompisar, arbetskollegor eller folkgrupper. För invandrare blir vi och dom så mycket större. Det är inte kompisgäng på fem personer som stöter ut fem andra. Det handlar om ett samhälle, svenska staten och folket i landet som stöter ut en hel folkgrupp. Självklart är det överdrivet förklarat men trycket blir större desto fler som väljer att gå emot, eller åtminstone som man känner själv inte "accepterar" en. Samtidigt blir det ett naturligt vi och dom eftersom vi inte har samma grundvärderingar och fungerar inte alltid på samm sätt. Senare i boken säger Bahars pappa något, Amir, som får mig till en tankeställare. "Om man som invandrare ser sig som svensk förnekar man sitt ursprung". Det är en hårfin balansgång med att se sig som "svensk" eller "invandrare". För att uttrycka det svenskt med en omöjlighet att översätta det till vilket annat språk som helst tror jag det behöver vara lagom. Lite av varje.
Malin tar även upp segregationsområden och förklarar att invandrare som precis kommer till Sverige placeras ut i segregerade områden. Det stämmer. Vad finns det för lösning på problemet? För det är ett problem. Det blir ett tydligt vi och dom redan från starten och första intrycket är alltid svårt att vända till det motsatta. Politikerna kan inte placera ut nya invandrare i centrala stan eller dyra bostadsområden för det skulle kosta staten en förmögenhet. Menar jag då att svenskar bara bor i centrala stan och dyra bostadsområden? Självklart inte! Jag tror politikerna försöker så gott de kan med att placera ut nya invandrare på ett jämnt fördelat område mellan svenska efternamn och utländska efternamn. Situationen tar oss tillbaka till ruta ett. Fördomar och förutfattade meningar. Svenskarna som bor tillsammans med invandrare i dessa områden där "nya" invandrare flyttar in väljer att flytta till ett mer "svenskt" område. Flyttningarna leder till segregationen. Det kanske inte anses fint att bo med människor som inte ens behärskar det svenska språket? Tänk om! Kunde vi det svenska språket när vi föddes? Knappast. Invandring är en synonym för pånyttfödelse. Man ska lära sig att behärska språket, förstå alla människor, skaffa sig en utbildning och till slut få ett jobb.
Kommentarer
Trackback
