Essäanalys

Essäanalys

Dispositionen är uppdelad efter en huvudpunkt som är metoden. Författaren skriver inledningen men rubriken finns inte med och det hade klargjort essän på ett bättre sätt. Det borde finnas med ytterligare två huvudpunkter i texten, avhandling och avslutning.

 

Den röda tråden tycker jag finns i texten då han tar hjälp av både utdelat material som är byggt på undersökningar(sådant som naturare älskar) och andra källor som har hittats på internet.

 

Texten är till stor del byggd på referenserna och de nämns löpande i texten. Samma referens nämns vid varje tillfälle som författaren plockat information ur innehållet. Personligen tycker jag att referenserna används för mycket i texten och det blir för lite av författarens egna erfarenheter och tankar.

 

Språket är ”naturvetenskapligt” rätt igenom eftersom ord som evolution dyker upp. Människan ses som en art och han beskriver just skillnader mellan oss olika arter, en jämförelse görs till exempel mellan människa och schimpans i essän. Texten är korrekt när det gäller fakta men de egna tankarna glöms bort på vägen.

 

Det jag kommer ta med mig är att spalta upp texten efter huvudpunkterna inledning, avhandling, avslutning och referenser. Jag kommer att låta någon kompis och mina föräldrar läsa texten för att göra texten ännu tydligare. Jag kommer även att försöka få med mer egna tankar än i essän om ondska för att få texten att spegla mina egna åsikter.

 

Mitt ämne inom vi och dom kommer att handla om vad som en gör en svensk eller invandrare.

 


Tillägg för bokanalysen

Svenska herrlandslaget i handboll är rasister!

Svenska handbollslandslaget mötte för några dagar sedan Sydkorea i VM. Svenskarna visade ingen hänsyn och ingen respekt för sina motståndare på planen. Det blev en solklar vinst för Sverige. Utanförskapet handlar här om två olika nationaliteter som tävlar om att vinna. Däremot är det inte samma typ av vi och dom som vi diskuterat. Här handlar det istället om att göra motståndaren sårbar och vinna matchen och inte som vi diskuterar om att stöta ut någon folkgrupp i landet. Svenska herrlandslaget är alltså inte rasister utan de är vinnarskallar!

Ett väldigt tydligt exempel som bygger på utanförskap och även generalisering är terroristattacken den elfte september(min födelsedag) mot USA. Det var ett fåtal människor inom en stor folkgrupp som skadade landet USA och dödade tusentals människor. Inte ens en procent av den folkgruppen var med vid attacken, trots det blir folkgruppen anklagad och USA startar krig. USA lyckas hitta hjärnan bakom terroristdådet och har i dagsläget i princip dömt alla inbladade för dådet. Trots det fortsätter USA kriget mot den oskyldiga folkgruppen. Hela folkgruppen blir ansvarig utan att ha varit inblandade. USA markerar på största möjliga sätt ett vi mot dom förhållande. Det utanförskapet finns kvar än idag som inte bara syns genom ett krig, om ett krig kan vara bara. Går man runt med turban i USA kandiderar man till terrorist, när man anländer till USA via passkontrollen blir man extra kontrollerad för man är en ”möjlig terrorist”. Går man i tunnelbanan med ursprung från Mellanöstern med ett stort skägg får man misstänksamma blickar för man kanske ska spränga tunnelbanan.

Inte bara USA:s uppfattning om muslimer, som det handlar om efter elfte september, har förändrats utan en förändring har skett världen över. Jag tror många har uppfattningen att om man är muslim då är man även terrorist. Alla terrorister är muslimer men alla muslimer är inte terrorister. Det är en ytterst liten del av folkgruppen som är terrorister. Media förstärker ständigt utanförskapet och visar endast det negativa med folkgruppen, sprängning i centrala Stockholm eller inbördeskrig i landet. De lyfter inte fram det positiva med folkgruppen för det är inte lika intressant och då bildas dessa klyftor mellan vi och dom.


Kalla det vad fan du vill - Analys

Kalla det vad fan du vill – Analys

 

 

Handlingen:

Boken handlar om Irandoust, en iransk familj som invandrar till Sverige och lär sig under resans gång alla normer och traditioner som finns. Varje kapitel berättar om något nytt och boken är mer uppbyggd kring händelser och är inte alltid sammanhängande från kapitel till kapitel. Den inre handlingen handlar om den iranska familjen och den yttre handlar om alla runtomkring dem. Handlingen varar någonstans kring tio år. I början möter vi tonåringen Bahar som går i högstadiet och senare en ung kvinna som är dryga 20 år.

Handlingen är ytterst trolig men antagligen är inte allt hennes egna erfarenheter. Boken bygger antagligen på hennes erfarenheter fast redigerade för att bli roligare och några viktiga smådetaljer som smyger fram plus påhittade situationer. De påhittade skulle mycket väl skulle kunna vara sanna, och antagligen även förekommit flera gånger för andra familjer. Det finns flera exempel som visar på trovärdighet kring handlingen. Bahar går i högstadiet och vill gå på discot som skolan arrangerar. Till en början blir hon nekad men efter övertalning får hon till slut gå. Det händer inte bara invandrare utan föräldrar överlag är rädda om sina barn och vill gärna inte ta några onödiga risker, som de skulle kalla det.

Ett annat exempel är när Amir ringer till Bertil och vill hedra honom genom att hämta honom och be honom att äta middag med Irandoust. Generellt bland svenskar ser vi inte upp till den äldre generationen på samma sätt som utländska familjer gör. Vi ser det som en förgången generation med ett bäst före datum som gått ut medan invandrare ser de som en antikvitet som måste tas väl hand om. Min egen farmor säger själv att i nio fall av tio är det invandrare som reser sig upp för att ge henne sin sittplats. Något att ta efter! Handlingen känns inte symbolisk eftersom det är så uppenbart att den tar upp utanförskapet och invandrarna i det svenska samhället. Det enda jag ser som skulle kunna vara symboliskt är att visa att det går att ha ett förhållande mellan olika kulturer. Marcus och Bahar klarar av att vara tillsammans i flera år och kanske hade en fortsättning på denna bok beskrivit deras giftermål.

 

 

Personerna:

Huvudpersonerna som får mest ”rampljus” i boken är självklart familjen Irandoust. Efter familjen är det pojkvännen Markus som får mest uppmärksamhet och efter honom kommer resten. Vi stöter även på andra personer än familjen i boken. Det är människor som de stöter ihop med under tiden eller släktingar i Iran som framförallt Amir ”håller kontakten” med via avlägsna telefonsamtal.

Min uppfattning är dock att Shervin, den äldre brodern, fick minst uppmärksamhet av familjen. Det händer inte mycket intressant kring honom vilket gör det ointressant att beskriva honom omfattande. Bahar, dottern i familjen, är den viktigaste personen i boken. Hon är en väldigt viljestark tjej som vill få igenom sin åsikt. Ingen besserwisser utan det är i rätt sammanhang hon tar strid. Hon utvecklas senare i boken till en självständig kvinna. Det tydligaste exemplet är när hon bestämmer sig som vuxen för att bli muslim och bära slöja. Hon har inte blivit frälst av islam utan istället vill hon bara visa sina föräldrar att hon gör som hon vill. Bahar är tuff och vågar och vill umgås med svenskar. Det gör att hon lär sig svenskan och kulturen mycket snabbare än mamma och pappa. Hon är den som får ringa till myndigheter och teckna telefonabonnemang.

Oavsett vilket land eller språk man vill lära sig mer om är den absolut snabbaste vägen till framgång att umgås med människor som pratar det språket som modersmål. Man lär sig rätt från början och man vill lära sig ännu snabbare för att kunna förstå bättre och kunna delta i diskussioner. Mamma Panthea anstränger sig alldeles för mycket vilket gör det hela till en enda stor soppa. Allting behöver faktiskt inte ifrågasättas! Som till exempel varför mannen bakom disken bara sa tack och inte tack så mycket. Pappa Amir är en konservativ man som tycker ”vad far säger är alltid rätt” . Även om vi inte hör honom säga det i boken speglas det väldigt tydligt i hur han beter sig mot sina barn.

Det sker ingen större utveckling kring barnen förutom att de blir vuxna. Föräldrarna gör heller inte de någon kometkarriär inom arbetsbranschen utan mamman börjar och slutar som dagisskötare och pappan börjar som pizzabagare och slutar som taxichaufför. På ett stadium har de ändå utvecklats markant. Att kunna ”smälta” in i det svenska samhället, de har blivit ”svenskafierade”. Deras värld har blivit så mycket rikare med en till kultur som de lever efter och det händer alla. Ett förhållande, ett nytt land eller ett nytt jobb kräver alla de anpassning efter kulturen och vissa outtalade normer som finns.

 

 

Miljön:

Handlingen utspelar sig hemma hos familjen Irandoust, hemma hos Markus familj eller på andra platser utomhus.  Familjen Irandoust hem är välfyllt sett ur deras ögon men övermöblerat från en annans. Lite som hos äldre människor, de fyller väggar med tavlor, de fyller golv med möbler och bord med mat. Så fort besök väntas fyller de på matförrådet. Inom deras kultur ses det som en ära att ta emot gäster och de måste behandlas därefter. Det de själva är mest stolta över, eller det som framkommer oftast i boken åtminstone är pistaschnötterna som de gärna bjuder på. I deras familj och förmodligen för de flesta med samma kulturbakgrund anses det vara oförskämt att inte äta när man blir bjuden.

Miljön beskrivs inte detaljrikt utan handlingen tar den större delen av vikten. Det är inte viktigt om det sitter tre eller fyra tavlor på en vägg utan det är viktigt om Markus äter några nötter eller inte. Även i detta fall är miljön trovärdig. Författaren verkar vara trovärdig igenom hela boken och hon har antagligen tagit små godbitar från olika kompisar och komponerat ihop till deras lägenhet, Markus lägenhet och miljön runtomkring. En hypotes är att hon har lånat vissa detaljer från sitt minne och skapat resten själv i sin fantasi. I sådana fall har fantasin inte flödat iväg och beskrivit något orimligt.

 

 

Samhället:

Boken rätt igenom tror jag speglar författarens samhälle i första hand. Inte bara berättarens samhälle utan även hennes tankar och åsikter. Genom att skriva boken vill hon förmedla en känsla som ska leda till handling. Författaren vill väcka främst politikers uppmärksamhet och sätta de under press för att faktiskt förändra skillnaden som finns mellan svensk och invandrare. För att spegla läsarens asmhälle krävs det att man har upplevt samma situation vilket utesluter alla svenskar. Även jag som inte upplevt dessa situationer kan ändå sätta mig in i deras situation och hur jobbigt det faktiskt kan vara. Hon har haft en avsikt med att skriva boken, som jag återkommer med längre ned. För att denna avsikt ska bli trovärdig och få publicitet krävs det att man är realistisk och inte överdriver samhället allt för mycket. Då blir det istället något som inte tas på lika stort allvar som en trovärdig bok. Genomslagskraften blir mycket starkare med en bok som är trovärdig!

 

 

Språket:

Språket i boken är varierat och jag märker inte av en överdriven ordupprepning. Vissa stycken hoppar jag dock helt över, det är alldeles för jobbigt och det finns inget sammanhang alls. Jag pratar om alla gånger Moses börjar babbla på. Han pratar på en egen dialekt på engelskan vilket gör det omöjligt att förstå vad han säger. Författaren skriver ut den skånska och iranska dialekten som gör att boken blir krånglig att läsa.  Genom att skriva ut dialekten kan vi läsa hur det låter. Accepterat hade varit att ta med dialekterna i en ljudbok. I en vanlig bok blir det bara för mycket. Meningsbyggnaden blir därför jobbig och det krävs ansträngning för att förstå vad som sägs i sammanhanget. Inte nog med att det blir ansträngande för läsaren så tappar jag fokus från budskapet och respekten för författaren. Fokusen förflyttas från att förstå själva budskapet till att bara kunna förstå vad de pratar om. Det är inte så att dialekten underlättar för exempelvis en från Skåne som pratar med den dialekten utan det blir krångligt för alla.

Kapitlen är korta och har ofta inte något sammanhang med nästa kapitel. Läsaren slungas in i en ny händelse i varje kapitel. Boken kan jämföras med en serie.  Stilimitation tror jag inte förekommer för det är ett väldigt unikt sätt att skriva på. Formen är väldigt fri och författaren håller inte inne på några ord. Svordomar används flera gånger och författaren anstränger sig inte för att skriva ett så ”korrekt” språk som möjligt utan det centrala är att förmedla ett budskap till läsaren.

 

 

Författaren:

Författaren fungerar som den Allsmäktige i boken. Författaren vet vad som händer och vad alla tänker, kallas för allvetande författare. Handlingen berättas utifrån tredjepersonsperspektiv. Berättaren är helt osynlig men beskriver alla situationer som en osynlig åskådare. Det är lättare med ett tredjepersonsperspektiv i detta sammanhang och mer lämpligt. Med Jag-formen eller första person hade berättaren haft utrymme för tolkning av omvärlden och det hade blivit en drömvärld. I första person finns det mer utrymme för berättarens tankar vilket inte är relevant kring denna story. Här krävs det att berättaren är allvetande och vet vad som komma skall för att kunna beskriva handlingen utan en egen ”tolkning” på människor, på kommentarer och på samhället. Nu speglar boken istället synvinkeln ifrån alla i boken och bildar ett gemensamt budskap.

 

 

Avsikten:

Budskapet med boken har flera avsikter. Det viktigaste är att berätta om utanförskapet och vi mot dom kulturen. Författaren har lyckats ta upp budskapet på ett bra sätt. Utanförskapet handlar inte bara om förhållandet mellan svensk och invandrare. Utanförskapet finns mellan svensk och invandrare men även mellan invandrare från olika länder. I boken berättas det att iranier ofta blir kallade araber och de ser det som en förolämpning då de är arier och perser. Runtom i världen finns dessa förtryck överallt. Stora folkmassor har skapat detta utanförskap i historien med flit vilket har fått katastrofala följder. Andra Världskriget byggde helt på att se de andra som smutsiga och inte värdiga att leva, vi mot dom. I Sydafrika för inte allt för länge sedan rådde apartheid som även det byggde på att skapa ett hatiskt vi mot dom. Apartheid handlade om att skilja på ”raserna”. Svarta åkte en buss, svarta gick i en skola, vita på ett annat ställe. Alla söker ständigt efter sin ”flock” att söka skydd bakom och håller mer eller mindre samma ”vi”. Skillnaden blir istället ”dom” som varierar.

I boken finns flera mindre budskap som kanske inte varit avsiktliga men som framkommit av berättelsen. Ett förhållande kan fungera mellan olika kulturer, vi behöver inte begränsa oss till samma kultur för att kunna leva tillsammans.

En följd efter att ha skrivit boken blir att invandrare kan se upp till denna författare. Genom att skriva boken visar hon invandrare att det går att lyckas i Sverige, som invandrare, bara man tror på det man gör. Hon ställer en dold tankeställare som får folk till att tänka om. Utanförskapet finns där men man måste göra det bästa av situationen och dra fördel av det som går.

Avsikten är tydlig och kan inte missuppfattas på något sätt. Istället funderar jag på hur många som verkligen orkar läsa hela boken. Själva innehållet är för torrt och för händelsefattigt för att göra boken spännande. Boken skapar heller inte en wow-känsla. Den uttalade skånskan och brytningen på iranskan gör boken även svårförstådd i vissa stycken.

Kalla det vad fan du vill får därför 2 av 5 i betyg av mig.

 

 

 

 

 


Svar på svaren (?!)

Svar på svar på fråga ett av Malin:
Precis som Malin resonnerar och menar på att en del av handlingen är påhittad och det som faktiskt kanske stämmer är dramatiserat håller jag med om. En bok som hade beskrivit hennes barndom och alla steg hon hade tagit hade blivit än en ännu tråkigare bok, ja den här boken var inte rolig. Det hände inte speciellt mycket och för att beskriva det med bilspråk var det en rivstart på ettans växel och sedan kom handlingen och spänningen aldrig till högre än tvåans växel. Säkerligen finns det en och annan handling som är direkt tagen ur författarens egen barndom fast med andra namn för barnen och andra saker som sades. Ett exempel är när Soroush, Shervin och Alex sitter ute på en gård och berättar rykten kors och tvärs. Gården är noga utvald, inga föräldrar eller bekanta ser ut över gården vilket gör det bra till deras "eget" revir. Av personliga erfarenheter utnyttjar utländska barn gårdarna som finns vid bostadsområdena. Det beror nog på flera faktorer; föräldrarna tillåter helt enkelt inte att kompisar följer med upp. Barnen själva kanske skäms för inredningen eller ännu värre för föräldrarna. Utomhus är de mer fria och inte under samma uppsikt. Ute på gården kan även ett större gäng samlas och umgås.


Farfar Bertil tycker jag inte accepterar Bahar utan det är istället Bahar som måste acceptera gliringarna som Markus farfar Bertil vräker ur sig. Han är inte smidig och tänka innan han pratar händer inte en enda gång. Han har sina förutfattade meningar om invandrare. Punkt. Den bilden vägrar han att släppa även om den inte stämmer med hur verkligheten ser ut. Överlag tror jag den äldre generationen har svårare för invandrare än yngre. Det beror inte främst på invandrarna själva eller deras handlingar. Äldre har svårare att ta till sig nya saker, det spelar ingen roll vad det är. Mataffär som byter namn eller folkgrupp som flyttar in i landet. "Det har alltid fungerat så här, varför ska vi ändra det nu?"


Svar på svar på fråga 2:
Malin har helt rätt i sina åsikter om att utanförskapet alltid finns där, bland kompisar, arbetskollegor eller folkgrupper. För invandrare blir vi och dom så mycket större. Det är inte kompisgäng på fem personer som stöter ut fem andra. Det handlar om ett samhälle, svenska staten och folket i landet som stöter ut en hel folkgrupp. Självklart är det överdrivet förklarat men trycket blir större desto fler som väljer att gå emot, eller åtminstone som man känner själv inte "accepterar" en. Samtidigt blir det ett naturligt vi och dom eftersom vi inte har samma grundvärderingar och fungerar inte alltid på samm sätt. Senare i boken säger Bahars pappa något, Amir, som får mig till en tankeställare. "Om man som invandrare ser sig som svensk förnekar man sitt ursprung". Det är en hårfin balansgång med att se sig som "svensk" eller "invandrare". För att uttrycka det svenskt med en omöjlighet att översätta det till vilket annat språk som helst tror jag det behöver vara lagom. Lite av varje.

Malin tar även upp segregationsområden och förklarar att invandrare som precis kommer till Sverige placeras ut i segregerade områden. Det stämmer. Vad finns det för lösning på problemet? För det är ett problem. Det blir ett tydligt vi och dom redan från starten och första intrycket är alltid svårt att vända till det motsatta. Politikerna kan inte placera ut nya invandrare i centrala stan eller dyra bostadsområden för det skulle kosta staten en förmögenhet. Menar jag då att svenskar bara bor i centrala stan och dyra bostadsområden? Självklart inte! Jag tror politikerna försöker så gott de kan med att placera ut nya invandrare på ett jämnt fördelat område mellan svenska efternamn och utländska efternamn. Situationen tar oss tillbaka till ruta ett. Fördomar och förutfattade meningar. Svenskarna som bor tillsammans med invandrare i dessa områden där "nya" invandrare flyttar in väljer att flytta till ett mer "svenskt" område. Flyttningarna leder till segregationen. Det kanske inte anses fint att bo med människor som inte ens behärskar det svenska språket? Tänk om! Kunde vi det svenska språket när vi föddes? Knappast. Invandring är en synonym för pånyttfödelse. Man ska lära sig att behärska språket, förstå alla människor, skaffa sig en utbildning och till slut få ett jobb.

Frågor från Nikolina, besvarade av mig

1) Alla människor har någon gång generaliserat en grupp, till och med jag och du. I Sverige blir en grupp människor mer generaliserade än andra, nämligen invandrare. Tror du att alla invandrarfamiljer har samma inställning till att lära sig det svenska språket etc. som familjen Irandoust?

Rent spontant är svaret nej. Viljan att lära sig ett nytt främmande språk som kanske inte alls är besläktat med hemspråket blir inte naturligt för många familjer. Det finns många faktorer som spelar in. Invandrarfamiljer måste lägga ner mycket tid för att behärska språket. Familjer som kommer hit utan några bekanta har fullt upp med att hitta bostad, få barnen att trivas, bygga relationer med människor som pratar samma språk och ”lever” samma kultur och försöka att antingen söka jobb som kan vara lämpade eller söka olika bidrag, exempelvis socialbidrag, för att överleva.

Allting börjar hos individen själv och i ett litet större perspektiv hos familjen. Inställningen är av otrolig vikt. Om föräldrarna är positiva till att lära sig det nya språket och försöker att bara prata svenska med sina barn kan de lära av varandra. Då och då kommer antingen föräldrarna eller barnen säga något som låter heltokigt och man kan rätta varandra och skratta åt det efteråt, och lära sig av misstaget. Barnen blir påverkade och tar in föräldrarnas positiva inställning till att lära sig och kommer att vilja lära sig språket, vilket kommer resultera i att de lär sig språket. Kanske blir det till och med en tävling mot föräldrarna om vem som kan svenska bäst…

Situationen blir annorlunda beroende på hur invandrarna, eller om vi så vill utvandrarna, kommer hit. Är de mer eller mindre tvingade på grund av den politiska ledningen i landet eller andra oroligheter som tvingar familjen att lämna sitt hemland. Eller, finns det en önskan att flytta till just Sverige för att de har hört att det är ett tryggt land och ”värnar” om befolkningen, fattig som rik. Det vanligaste är kanske en mix, det är oroligt i landet och man vill då flytta till ett land där man vet att det fungerar bra och ingen lämnas utanför. För det tycker jag, ingen lämnas utanför. Det är inte bara min åsikt utan väldigt många andra också. Det märks tydligt eftersom vi får många som vill invandra till just Sverige, det finns trots allt över 150 länder i världen, så många att vi måste neka en hel del. Vissa hävdar att det är dåligt att neka människor en ”entrébiljett” till det svenska samhället och allt vad det innebär.  I mina ögon är det ett bra bevis på att Sverige är ett väldigt attraktivt land att bo i och många vill komma hit. Sett ur Sveriges ögon är det positivt, det går alltså att göra ett urval och ta in välutbildade och neka människor som har brottsbakgrund eller en ”oviss” framtid. Med en oviss framtid menar jag personer som ännu inte tagit tag i sina liv och inte är utbildade och inte har någon vidare arbetslivserfarenhet.

Viljan beror även på miljön som utvandrarna eller invandrarna vistas i Sverige. Det är självklart lättare att lära sig ett nytt språk och kulturen om man vistas i en miljö där bara svenska talas. Det är viktigt att blanda svenskar med invandrare för att lära av varandra! Man lära så otroligt mycket av varandra, både om kulturen och om språket som är så viktigt Ta ett dagis, där är det livsviktigt att barnen lär sig svenska från början och förstår meningars betydelse. Är det ett dagis med många invandrare grupperar barnen sig med andra som pratar samma språk och de känner sig bekväma med sitt hemspråk. Naturligt! Senare när grundskolan och arbetslivet börjar blir det däremot jobbigt och det blir svårt att hänga med. Pratar man däremot bara svenska på dagiset blir det jobbigt i början och man känner sig främmande till språket. Naturligt! Skillnaden blir; senare i grundskolan och arbetslivet, och livet överhuvudtaget kommer svenskan bli lättare och man kan hänga med precis lika bra som dem som lärt sig svenska från början.

2) I boken får man reda på att Panthea gång på gång bjuder hem svenska bekanta för att passa in och lära sig hur svenskar gör och vad de har för traditioner. Om man tittar på dagens samhälle med tanke på att det är så pass segregerat som det är. Tror du att de som invandrar till Sverige känner sig som invandrare eller som utvandrare med tanke på det mångkulturella samhälle som vi lever i?

Pantheas initiativ är något som alla borde ta efter, att lära av varandra. Det är inte bara invandrare som ska bjuda hem svenskar utan även svenskar som ska bjuda hem invandrare. Återigen finns det mycket att lära om seder, traditioner, kulturer och kanske främst språket. De som utvandrar från sitt land och kommer till Sverige känner sig som invandrare till en början. Vissa stannar där och ser sig själva som invandrare under hela livet medan andra fortsätter framåt och ser sig som utvandrare eller till och med svenskar efter en tid. Mycket beror på personen själv och hur man gör och uppfattar saker och ting. Firar man de svenska högtiderna. Har man ett jobb. Umgås man med svenskar utanför sin arbetsplats eller skolmiljö.

De som ser sig själva som invandrare efter att ha bott här några år beror mestadels på deras egen inställning. ”Invandrarna” ser sig som offer. Ett offer tycker synd om sig själv, ett offer skyller ifrån sig, ett offer slutar ta ansvar och ett offer är inget att sträva mot! Några exempel på offerbeteende är till exempel; ”vi kan inte få de jobb som vi borde ha.” Lösning? Ta en kompletterande utbildning i Sverige som bevisar att man har den kunskap som krävs.  I värsta fall, byt namn för att inte inte få komma på intervju på grund av sitt namn.  (Det är inget positivt att det är av vikt vilket efternamn man har men det här är bara en rå, hård lösning.)”Vi bor i ett invandrartätt område och det går inte att få boende där vi gärna skulle vilja bo”. Lösning?  Till att börja med krävs ett jobb med tillräckligt hög inkomst för att den nya hyresvärden vet att hyran kommer betalas i tid. Det gäller hyreslägenhet. Ett andra alternativ är att köpa en bostadsrätt eller villa, och då spelar det ingen roll vad man heter utan då är det pengar som gäller. Om det visar sig att just i detta område är det svårt att få bostad med invandrarnamn kan man byta namn. Vilket självklart inte ska behövas Ett annat alternativ kan vara att sätta bostaden på en bekant som har ett svenskt namn och som litar på personen det gäller.

En annan faktor är negativa erfarenheter som ”invandraren” samlar på sig vilket leder till en skeptisk person och som kommer att se sig som utanför i samhället. Det är erfarenheter som till exempel gång på gång sökt jobb och det har visat sig efteråt att personen som fick jobbet var mindre kvalificerad men hade något annat, ett svenskt namn.

På grund av segregerade bostadsområden bildas grupper som vill se sig själva som invandrare. De känner en samhörighet inom gruppen och vill inte ”blanda” sig med svenskar. Inte bra! Vi ska lära av varandra och det gör vi definitivt inte genom att dela upp oss och se ”de andra” som något man gärna inte bekantar sig med.


Kalla det vad fan du vill

1) Familjen Irandoust kommer till Sverige och kunskapen som föräldrarna sitter på tas inte tillvara av det svenska samhället. Utanförskapet märks tydligt redan i inledningen. Pappa Amir jobbar i en videobutik men är språkvetare eller poet då han pratar om språkinlärningsprocesser och basspråk. Mamma Panthea är kärnfysiker men jobbar som dagisskötare. Bahar är den äldre av de två syskonen och Shervin följer ofta Bahars beslut och väljer samma väg som sin storasyster.  Familjen, främst Panthea, anstränger sig kraftigt för att anpassa sig till den svenska kulturen, alla normer och all dess innebörd. Vilket blir till hennes nackdel då hon analyserar allting, som till exempel varför en person sa tack istället för tack så mycket. Det är lättare för barnen att smälta in i samhället och bli ”svenska-fierade”, dels för att de är unga och lär sig fortare(i skolan) men även för att barnen vistas mer med svenskar och måste lära sig språket för att skaffa sig vänner och förstå vad lärarna pratar om.  Vid alla möjligheter som ges bjuder Panthea in lärare, kollegor, föräldrar från dagiset och alla som hon tror kan hjälpa henne att bli bättre på svenska språket och kulturen. Hon reagerar starkt när ingen bjuder tillbaka och tycker det är oförskämt. Inte så konstigt eftersom familjen Irandoust har korsförhör med alla som kommer hem till dem och frågar om alla tolkningar som finns hos vanliga svenssons. Varför firas jul? Varför finns det en tomte? Hur firar ni midsommar? Och så vidare.

 

Fokusen kring hela boken handlar om just kulturkrockar; Ett exempel är när Bahar går i högstadiet och självklart vill gå på discot som skolan anordnar. Föräldrarna tycker det är helt fel och påstår att diskotek inte är för barn, det var minsann inget som de gick på när de var små. (Samhället ändras faktiskt och vi gör inte samma saker som gjordes för trettio år sen, det kallas för utveckling!) En konflikt uppstår mellan dottern och föräldrarna, något som inträffar i alla familjer under tonåren. Efter mycket om och men får Bahar gå med sin kompis Lina men väl på discot är det tråkigt och det är de äldre killarna som är intressanta. Efteråt tycker både Bahar och Lina att det var alldeles för mycket planering för endast några timmar en kväll. Det var dessutom inget roligt disco.

 

Som de flesta andra böcker är det svårt att hålla sig ifrån kärleken. Några år senare blir Bahar tillsammans med en svensk kille som heter Markus. Han var inte snygg, varken charmig eller rolig. Han visade heller inget intresse för Bahar. Därför var han intressant, han stack ut från mängden och var inte den som frågade om en fika vid första träffen. Efter ett förhållande i över ett halvår får Markus träffa Bahars föräldrar och vice versa. Felet som båda gör är att de spelar någon de egentligen inte är och kanske inte ens vill vara, utan bara någon som de tror att föräldrarna kommer att tycka om. Ett skådespeleri som utövas inför den andra familjen för att få bekräftelse på en identitet som inte är en själv. Markus läser på om iransk historia och några stora författare för att imponera på hennes föräldrar. Bahar anstränger sig för att prata den renaste svenska hon kan och slänger ur sig att hon vill bli advokat när hon blir stor. Speciellt ungdomar behöver ständig bekräftelse och det speglas tydligt. Bekräftelsen behöver inte vara ärlig, alltså att få bekräftelse för något som kännetecknar personen utan det kan vara för falska saker, som i detta sammanhang.

 

Det finns ingen sammanhängande handlig utan det är olika scener och situationer som utspelar sig i varje kapitel. Boken kan jämföras med tv serier som The Simpsons där varje avsnitt handlar om något nytt. Kapitlen är korta och berättandet är rakt på sak. Med ett berättande rakt på sak menar jag mindre detaljrikt och en handling som snabbare förs framåt.

 

Själva titeln på boken undrade jag hur Bakhtiari, författaren, kom fram till och fann svaret i en recension från SD(alltså Svenska Dagbladet och inte Sverige Demokraterna). Titeln ska läsas som ett svar på den förväntade frågan ”är detta en invandrarroman?” Kalla det vad fan du vill.

 

Något som jag reagerade på var stavningen genom hela boken. Efter ett tag insåg jag att författaren skrev ut hur dialekterna låter. Både den skånska knepiga dialekten och den iranska som familjen Irandoust pratade.

 

2) Har författaren själv varit med om alla scenarion som utspelar sig? Boken visar på ett bra djup och eftersom författaren själv är invandrare(åtminstone uppvuxen i en invandrarfamilj) är antagligen en del av boken personliga erfarenheter. Författaren har haft sin första gång hon bjöd hem pojkvännen och kanske har det som händer i boken hänt henne?

 

Känner författaren sig utanför i ett perspektiv som vi och dom och försöker hon förmedla utanförskapet?  Det är inte alltid lätt att ha ett efternamn med invandrarbakgrund, inte minst vid olika jobbansökan. Boken handlar mycket om vi och dom, om utanförskapet som säkerligen många känner av.


Utkast

A legal infiltration of The underworld

Did you know? Cannabis is no more harmful than legal things being sold like alcohol and tobacco.

The debate regards a legalization of soft drugs, cannabis and marijuana in Sweden.  The cannabis does not affect anybody else than the smoking person. Those opposed say that legalization will lead to a higher crime rate and also more addiction to hard drugs.  Right now are the drugs sold by the underworld and they make lots of money. People smoking those drugs must buy it from dealers who are in contact with criminals in the underworld and legalization would kill their dealing. The cannabis is only going to be sold by the state and not by private persons. Otherwise, the criminals will set up all coffee shops, and it will be all legal. This legalization shall not benefit the underworld; it will erase their selling of cannabis.  Legalize it and we will receive many benefits in our society!

Firstly, a research by the British Medical Association proves that nicotine is way more addictive than cannabis.

Secondly, during 1995 the medical newspaper The Lancet, after thirty years of science, concluded that smoking cannabis is not dangerous for our health. It is a big problem because cannabis helps the suffering from MS AND other neurological diseases. Therefore patients use it as medication, illegally, because they don’t want to suffer from something they can reduce. This unlawful action can make the patient be sentenced to jail. What has really happened during the smoking by the patient? The patient has suffered less, the patient has not been addicted to a soft drug, the patient has not harmed any person in their environment and the patient may risk go to jail.

Counter arguments

This legalization will lead to smoke of hard drugs like heroin and LSD. That is a completely myth.

Thirdly,

Conclusion

 


10 Words from the debate articles

Obliterate - Utplåna. To completly erase or delete something.
Innovation - Förnyelse. Another word for renewal. New thing introduced.
Modesty - Blygsamhet. To be shy. Shy in how you dress, behave and speak.
Adultery - Äktenskapsbrott. Illegal actions in relationships. Sexual intercourse between a married person and someone else than his or her man/wife.
Solely - Enbart. The only one.
Oppression - Förtryck. A feeling, mostly felt by women in men-dominated countries, of who is in charge.
Induce - Framkalla. To cause or lead in an action or how to think.
Coherent - Sammanhängande. In Sweden it's more known as " follow a red thread" to stick to the subject.
Wedlock - Äktenskap. A synonym to marriage. Two persons "belong" to each other.
Appeasement - Stillande. Make it to a peace and quiet state.

Robinson

Robinson is a really strange and odd man, he killed someone without standing just in front of him. He was even more than ten meters away from him! And the skin! He looks ill because he is so pale, is it his first time in sunlight? He can't be ill because he's smarter than any other I met before. He has his own little shack where he lives, surprisingly good comfort. He has a big heart with lots of emotions in it. He lets me stay with him and treats me like I'm his little baby.  Is he mentally disturbed or something? I don't think anyone at this island will understand what he is trying to say. I need to know from which animal he makes his clothes, they look to be from a total different planet with a perfect fit.

20 words

Share - something you buy or sell which is connected to the joint stock company.
Invoice - A bill that shows what goods are sold or services provided. Contains total charge and the terms.
Perfect competition - When anybody is allowed to marketing their products or services.
Corporate spirit - The atmosphere at work among the employees, how the socialising is working
Semifinshed goods - Common among school food to buy semifinished. Products which are in need of a last "touch"
Revenue - An income from a company, a state or a person.
Expenditure - Outgoing money, you pay for a service or a product.
Trade debtors - When the customer own the company money but pay later because of selling by credit card.
Know-how - Knowledgement of something, a certain skill.
Premises - The buildings where the companies work.
Profitability - Is the company profitability has it more revenues than expenditures.
Comission - The more you sell for example the higher salary you gets. A part of what you sell will you have.
Decline - A company that shows worse results than before. Can also be when you say no to something.
Variable costs - Costs which are depending on how much you sale.
Time wages - The wage or salary is based on how many hours you have worked.
Evaluation - Something being studied it can be about a product bad things / good things/ what can we change?
Profit - The company earn more money than they consume.
Depreciation - A cost which appear when a producht is bought and loses its value.
Boom - a fast economic growth with higher wages and relatively full employment.
Recession - Opposite of boom. Lower wages and people get fired.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0